Det är mycket glädjande att regeringen nu bestämt sig för en satsning på att få EU:s läkemedelsmyndighet EMA till Sverige. Läkemedelsbranschen ger sitt fulla stöd till en nationell kampanj för att övertyga de andra medlemsländerna om att Sverige är den bästa nya hemvisten för myndigheten.
Den långsamma introduktionen i Sverige av moderna blodförtunnande läkemedel (Noak) för att minska risken för stroke, kan till stor del förklaras med sjukvårdens ersättningssystem. Vi behöver inse att ekonomiska drivkrafter är lika styrande inom sjukvården som i andra sektorer.
I sommar kan vem som helst räkna ihop hur stora de totala ekonomiska ersättningarna är från läkemedelsföretag till sjukvården och dess medarbetare för olika typer av samverkan. Oavsett hur stor totalsumman blir kommer den inte att vara tillräcklig. Jag vill att det ska bli mer.
En ny kategori läkemedel borde införas i Sverige: receptfria läkemedel som endast säljs bakom disk på apoteken efter rådgivning av farmaceut. Detta skulle kunna frigöra resurser för sjukvården, samtidigt som det är ett bra sätt att utveckla och förbättra egenvården.
Den kommande forsknings- och innovationspropositionen nästa år kommer att påverka forskningsklimatet i Sverige i minst tio år. En central fråga är att den måste underlätta för näringslivets forskningsinvesteringar, för de är helt avgörande för ett lands totala forskning.
”Samverkan” var Årets Ord bland vårdseminarierna i Almedalen i somras. Alla pratar om behovet av samverkan mellan företag och sjukvården. Alla tycker att vi ska ha mer av det. Ändå blir det väldigt konstigt när konkreta samverkansprojekt diskuteras.
Regeringen har aviserat ännu en apoteksutredning. Ända fram till förra året hade vi en annan sådan som hette Läkemedels- och apoteksutredningen – den höll på i fyra år och levererade fyra tjocka böcker med texter och förslag. Långt ifrån allt som den föreslog är ännu färdigberett.
Läkemedelsbranschen välkomnar miljö- och sociala krav i den offentliga upphandlingen av läkemedel. Men de måste följas upp och betyda något.
Det finns frågor som är så tillkrånglade att det är nödvändigt att lyfta blicken, och lämna detaljerna därhän. Frågan om den statliga läkemedelssubventionen är en sådan.
Läkarprofessionen har den senaste tiden på ett tydligare sätt gett sig in i debatten om ”nya dyra läkemedel”. Förhoppningsvis innebär det att vi kan få en mer nyanserad diskussion om hur vi ska kunna använda de allt mer effektiva men också mer kostsamma medicinska teknologier som utvecklas.
Alla verkar vara positiva till en starkare svensk Life Science-sektor. Det är ett mantra som har upprepats av makthavare av de flesta politiska kulörer sedan ett par år tillbaka. Nu har den röd-gröna regeringen dessutom tillsatt en ”nationell samordnare” för Life Science. Innebär det att vi nu kommer att få se konkreta åtgärder och aktiviteter för att stärka svensk Life Science?
Den ojämlika vården är på allas läppar och knappast någon ifrågasätter att användningen av nya läkemedel kan förbättras vad gäller snabbhet i införandet och jämlikheten mellan olika patientgrupper.
Sedan den 5 maj 2014 finns en lagerstatusfunktion, gemensam för landets samtliga apotek, som gör det möjligt för kunder, apotek och sjukvårdspersonal att i förväg kontrollera om ett läkemedel finns tillgängligt eller om det måste beställas. Tjänsten är ett resultat av ett samarbete mellan LIF och Sveriges Apoteksförening.
Nya läkemedel mot hepatit C har inneburit något så ovanligt som en botande behandling, men det är framförallt läkemedlens priser som lyfts fram i debatten. Det underliga är att priser och kostnader som ingen reagerade på för några år sedan nu beskrivs som ett stort problem, fast vi nu kan bota nästan alla patienter.
När regeringens vårbudget presenterades igår blev det officiellt att det förslag om kostnadsfria läkemedel till barn som presenterats tidigare kommer att införas vid kommande årsskifte, om regeringens budget går igenom Riksdagen den här gången.
Ojämlikheten i den svenska sjukvården är i förlängningen ett hot mot sjukvårdens legitimitet hos patienter och deras anhöriga, det vill säga hos hela den svenska befolkningen. Regeringen är nu i färd med att tillsätta en Kommission för jämlik hälsa. Det är bra, men ansvaret för en mer jämlik sjukvård ligger inte enbart hos Regeringen utan hos hela Sjukvårdssverige.
I början av det här året firades ett jubileum, som trots att det har en djupt tragisk bakgrund ändå är ett exempel på hur det ledde till ett noggrant och idogt arbete för patienters säkerhet. I januari i år var det nämligen femtio år sedan den första europeiska lagstiftningen om läkemedel.
Svensk sjukvård är idag en effektiv produktionsapparat som till stor del fokuserar på att leverera stora volymer vård och att korta väntetiderna. Den effektivisering som skett under senare år har i sig många fördelar, men den riskerar samtidigt att tränga undan vårdens möjlighet att ta till sig innovationer och ny kunskap.
Det har kommit ytterligare en undersökning som visar på Sveriges problem, både vad det gäller patienternas tillgång till innovativa behandlingar och Life Science-sektorns möjligheter i landet. Det är ingen lustig läsning, men grundfrågan är: Vad i all världen är det som kan få utvecklingen att vända?
Ojämlikhet i sjukvården är en av de senaste årens stora debattfrågor. Det råder stor samsyn om att frågan är viktig och måste hanteras. En speciell delfråga är patienters tillgång till de nyaste läkemedelsbehandlingarna.