Alla tjänar på öppenhet

I sommar kan vem som helst räkna ihop hur stora de totala ekonomiska ersättningarna är från läkemedelsföretag till sjukvården och dess medarbetare för olika typer av samverkan. Oavsett hur stor totalsumman blir kommer den inte att vara tillräcklig. Jag vill att det ska bli mer. Det är via fler och större forskningsinvesteringar och samarbetsprojekt som företagen och sjukvården tillsammans får Sverige att växa som Life Science-nation.

Framåt sommaren kan det hända att vi får se rubriker i vissa medier om hur mycket pengar den ene eller den andre läkaren fått av läkemedelsföretag. Kanske en tio-i-topplista över vilka läkare som fått störst ersättning från läkemedelsföretag, kryddat med nyckelord om att vissa läkare är ”köpta” av företagen. Kanske åtföljt av kommentarer om en ”cynisk bransch” som bara är ute efter att ”sälja piller”.

Den forskande läkemedelsbranschen har de senaste femton åren arbetat målmedvetet och framgångsrikt för att skapa och utveckla det troligen mest avancerade och heltäckande etiska regelverk som finns att tillgå i någon bransch. Betyder det då inte att jag som representant för läkemedelsföretagen är orolig för öppenheten kring de ekonomiska ersättningarnas storlek som nu införs?

Nej, så är det inte alls. För mig är det ett viktigt steg att alla LIF:s medlemsföretag senast den 1 juli i år öppet kommer att publicera information om ersättningar till sjukhus, kliniker och sjukvårdspersonal som respektive företag betalat ut för olika typer av samverkan under 2015. För det är vi inom läkemedelsbranschen som själva tagit initiativ till den öppna redovisningen. Det är den europeiska paraplyorganisationen för läkemedelsföretag, EFPIA, som tagit fram den så kallade Disclosure Code, som till halvårsskiftet införs i alla Europeiska länder.

Och bakgrunden är densamma i de flesta länder. För att lösa dagens hälsoproblem och för att kunna utveckla morgondagens behandlingar måste läkemedelsföretagen, sjukvården och den akademiska forskningen i ännu högre grad arbeta sida vid sida. Framtidens sjukvård utvecklas inte i isolerade labb utan vid patientens sida. Samtidigt är ansvarsfördelningen tydlig. Det är läkemedelsföretagen som ansvarar för att nya läkemedel forskas fram. Det är därför också företagen som står för alla kostnader för kliniska läkemedelsprövningar och för andra samarbeten med sjukvården, som vidareutveckling och utvärdering av läkemedel i användning. Det leder helt naturligt till slutsatsen att samarbeten måste vara öppna och transparenta. För att undvika ett krångligt och svåröverskådligt lapptäcke över Europa av hur samarbeten regleras och redovisas har läkemedelsföretagen inom EFPIA tagit fram det enhetliga europeiska regelverk som nu införs.

Här i Sverige är den öppna redovisningen av ersättningar till sjukvården och sjukvårdspersonal en helt naturlig fortsättning på LIF:s mångåriga arbete med det etiska regelverket och LIFs samarbetsdatabas. Men det är också så att engagemanget kring öppna och transparanta samarbeten måste breddas till att omfatta fler än läkemedelsföretagen. För att citera Life Science-samordnaren Anders Lönnberg i den tryckta versionen av LIFe-time i januari, apropå hur vi i Sverige ska kunna lyfta oss som Life Science-nation på samma sätt som exempelvis Danmark eller Nederländerna:

”Det finns fortfarande en oerhörd skepsis ute i sjukvården till samarbete med företag. Om du tar översta ledningsskiktet inom politik, medicin och administration så finns det ingen tvekan. Men stora delar av sjukvårdsorganisationen genomsyras ännu av den gamla synen på företag. Därför är det oerhört viktigt med uthållig signalpolitik. Samarbeten ska vara öppna, tydliga och transparenta. Men de ska ske.”

Ett steg i rätt riktning tas nu inom landstingen. SKL:s styrelse kommer under våren att fatta beslut om ett positionspapper om hälso- och sjukvårdens forskningsmedverkan och samverkan med andra aktörer. Det är ett konkret exempel på den signalpolitik som Anders Lönnberg efterfrågar. SKL:s positionspapper väntas slå fast att forskning och utveckling ska ingå som en naturlig del i hälso- och sjukvårdens verksamhet. Personal inom vården ska bidra till klinisk forskning och sjukvårdsenheter ska ha en god infrastruktur som möjliggör forskning och samverkan. Forskningsresultat och ny kunskap ska snabbare och mer effektivt föras in i verksamheten. Även om landsting och regioner inte är skyldiga att efterleva intentionerna i positionspappret är signalen från den gemensamma politiska ledningen tydlig, och för utvecklingen av svensk sjukvård är det mycket positivt.

När alla företag som är medlemmar i LIF i sommar rapporterat in sina siffror över de ekonomiska ersättningarna ser jag fram emot att kunna få en helhetsbild av de investeringar som läkemedelsföretagen på detta sätt gör i svensk hälso- och sjukvård. Det gäller framför allt klinisk forskning och utveckling, men också samverkan kring exempelvis utbildningar i vilka många av hälso- och sjukvårdens främsta experter och kliniskt verksamma läkare bidrar.

Vi kommer då att få en jämförelsesiffra att ta med oss inför kommande år och kommande redovisningar. I bästa fall kommer vi kunna se en positiv trend över tiden genom att alltfler forskningsinvesteringar och expertsamarbeten landar i den svenska hälso- och sjukvården istället för i konkurrerande länder. Det ger förutsättningar för bättre sjukvård till svenska patienter, det utvecklar sjukvården och det utgör viktiga steg på vägen mot Sverige som en starkare och mer konkurrenskraftig Life Science-nation.