Läkemedelsutredningens förslag löser inte problemen

Förslagen från statlige läkemedelsutredaren Toivo Heinsoo kan inte genomföras utan en genomgripande omarbetning. Det skriver Läkemedelsindustriföreningen, LIF, i remissvaret till slutbetänkandet från Läkemedelsutredningen (SOU 2018:89).

LIF har under våren analyserat förslagen som lämnades av Läkemedelsutredningen i januari. I remissvaret som i dag skickats till Socialdepartementet anser LIF att utredningen i sin analys ger en samlad bild av att de totala kostnaderna för läkemedel är den huvudsakliga utmaningen för samhället. Det har gett ett fokus i utredningen på kostnadsbesparande åtgärder som inte löser de utmaningar som finns, utan riskerar att leda till att patienter får minskad tillgång till läkemedelsbehandling.

– Det finns inget stöd för att hävda att Sverige skulle ha höga prisnivåer på läkemedel eller höga läkemedelskostnader. En stor del av bruttokostnadsökningen på läkemedel återbetalas från läkemedelsföretagen till regionerna. Den stora utmaningen för framtiden är att utveckla den värdebaserade prissättningen och subventionssystemet för att möta de nya typerna av läkemedelsbehandlingar och att enstaka läkemedel kan medföra höga kostnader per patient. Men här saknas helt förslag från utredaren, säger Anders Blanck, vd LIF.

LIF har analyserat Läkemedelsutredningens förslag utifrån flera viktiga principer. Dessa handlar om att bibehålla en värdebaserad prissättning på läkemedel utifrån ett samhällsperspektiv, att patienter snabbt ska få tillgång till effektiva behandlingar, att Sverige ska vara ett land där läkemedelsföretagen vill lansera nya läkemedel tidigt och att Sverige ska vara ledande inom Life Science.

– Utredningen skulle enligt direktiven ta fram förslag till ett system för läkemedel som skulle vara långsiktigt finansiellt hållbart, vara tydligare och mindre komplext, leda till patientcentrerad och jämlik vård, och ge goda förutsättningar för forskning och innovation. Vi anser inte att utredningen svarar upp mot de mål som regeringen satte upp. Förslagen kan inte genomföras utan en genomgripande omarbetning, säger Anders Blanck.

Nej till generellt bidrag

LIF ser med stor oro på utredningen huvudförslag, att det särskilda statsbidraget för läkemedelsförmånerna avskaffas och inordnas i det generella statsbidraget till regionerna. Det innebär att ersättningen till regionerna helt frikopplas från den faktiska användningen av läkemedel och det prognostiserade behovet.

– Vi säger ett tydligt nej till detta. En sådan överföring skulle innebära att statsbidraget successivt kommer att urholkas. Patienter skulle ganska snabbt få sämre tillgång till nya effektiva läkemedel.

Utredaren föreslår att ett nytt särskilt statsbidrag för användning av nya effektiva läkemedel ska komplettera systemet. LIF anser att detta bidrag riskerar att endast bli symboliskt, eftersom storleken på bidraget inte ska vara baserat på det prognostiserade behovet av att använda nya läkemedel.

– Det faktum att ett sådant särskilt bidrag föreslås tolkar vi som att utredaren delar vår oro för att regionerna inte kommer att prioritera att investera i nya läkemedel med ett generellt statsbidrag, säger Anders Blanck.

Utredningen har haft ambitionen att reglera och få mer ordning och reda på pris- och subventionsprocesserna för läkemedel, vilket LIF välkomnar. Det regiongemensamma NT-rådets verksamhet måste regleras. Det nuvarande systemet med otydliga och oreglerade processer för ordnat införande skapar stor osäkerhet för läkemedelsföretagen om vad som ska gälla. Men förslaget att inrätta en ny regiongemensam myndighet, Läkemedelsrådet, kommer inte att lösa problemen.

– Vi kan inte se att den föreslagna myndigheten skulle innebära någon väsentlig förändring jämfört med dagens system, eftersom utredaren överlåter åt regionerna att utforma verksamheten för Läkemedelsrådet. Det finns en lång rad problem på det här området och här måste förslagen från utredningen omarbetas i grunden, säger Anders Blanck.

Oklarheter kring avtal

Ett annat huvudområde i utredningens slutbetänkande gäller avtalsförhandlingar mellan läkemedelsföretag och regioner, och systemet med sidoavtal som innebär att läkemedelsföretagen lämnar återbäring till regionerna. Här lämnar utredningen en rad förslag, men LIF anser att det fortfarande finns betydande oklarheter kring hela avtalsprocessen och vilka roller de olika aktörerna ska ha. Det saknas också förslag för att lösa problemet att avtal mellan företag och regionerna omfattar all försäljning inklusive parallellimporterade produkter.

– I dag tvingas svenska läkemedelsföretag lämna rabatt på produkter som de inte själva har sålt utan som parallellimporterats. Det är en helt oacceptabel ordning vilket vi inom läkemedelsbranschen påtalat upprepade gånger. Att utredningen inte lämnar förslag som rättar till detta är anmärkningsvärt, säger Anders Blanck.

LIFs remissvar analyserar och kommenterar förslagen från utredningen i detalj. Läs hela remissvaret på LIFs hemsida: https://www.lif.se/globalassets/pdf/remissvar-2019/remissvar-lif-lakemedelsutredningen.pdf