Vi måste vinna kriget mot bakterierna

Antibiotikaresistens är ett hot mot mänskligheten i nivå med klimatförändringarna. Det är dags att agera med kraft, såväl globalt som i Sverige, skriver Anders Blanck, vd LIF – de forskande läkemedelsföretagen i en debatt i Dagens Samhälle med anledning  av  WHO:s World Antibiotic Awareness Week.

Liksom klimatförändringarna är antibiotikaresistens ett globalt hot som äventyrar vår existens. I båda fallen har det krävts många års opinionsbildning och en lång rad globala larmrapporter innan konsekvenserna av uteblivna åtgärder på allvar sjunkit in.

I dag vet vi att om vi inte kan stoppa utvecklingen riskerar hälso- och sjukvården att kastas tillbaka till tiden före penicillinet. Många miljoner människor kommer att dö. En vanlig knäoperation skulle bokstavligen ske med livet som insats. Läkare skulle stå maktlösa inför en vanlig lunginflammation. De ekonomiska konsekvenserna har beräknats till det ofattbara beloppet 100 000 miljarder dollar år 2050.

Redan nu dör minst 33 000 människor i Europa varje år till följd av infektioner som inte kan behandlas med antibiotika, enligt ny forskning från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC. Antalet döda i Europa mer än fördubblades under perioden 2007-2015. Vi måste agera. Och det är bråttom.

Det positiva är att vi redan vet vad som behöver göras. Befintliga antibiotika måste användas ansvarsfullt och vi måste få fram många nya effektiva antibiotika. Onödig antibiotikaanvändning inom lantbruket måste upphöra, liksom oacceptabla utsläpp till omgivande miljö vid produktion av antibiotika.

Det negativa är att det går för långsamt. WHO och FN har samlats kring en global handlingsplan, initiativ har tagits av bland andra EU, G7, G20 och av den globala läkemedelsindustrin. Det är bra, men än så länge är det tyvärr mer prat än verkstad. Bakterierna fortsätter att vinna kriget, och jämfört med klimatfrågan saknas såväl politiska beslut om åtgärder som mätbara mål.

Men varför kommer det då fram så få nya effektiva antibiotika? Det beror dels på att forskningsutmaningarna är betydande. Bakteriestammar blir alltmer aggressiva och utvecklar resistens allt snabbare. Men lika viktigt är att läkemedelsföretagens sedvanliga ekonomiska incitament för utveckling från forskningsgenombrott till färdigt läkemedel är satta ut spel. Orsaken är att nya antibiotika måste användas sparsamt för att undvika att ny resistens utvecklas. Antibiotika som inte används ger inga intäkter och därför behövs betalningsmodeller frikopplade från försäljning.

Två saker måste ske samtidigt, push och pull. Företag och institutioner som EU och G7/G20-länderna måste fortsätta att investera stora belopp i forskning och utveckling kring nya mekanismer och substanser (push), samtidigt som nya ekonomiska modeller prövas som skiljer företagens ersättning från användning (pull). Först när nya ersättningsmodeller är på plats har företag incitament att ta den risk och de stora kostnader som är förknippade med att utveckla nya antibiotika hela vägen fram till att de når patienterna.

Sverige har länge varit ett föregångsland. Vi har en ansvarsfull användning och problemet med resistenta bakterier är än så länge mindre här än i nästan alla andra länder. Onödig användning i lantbruket har upphört. Vi inom läkemedelsbranschen har i flera år drivit på för att Sverige ska bli världens pilotland för en pull-ersättningsmodell. Frågan har utretts i flera vändor och bollats mellan regeringen och ansvariga myndigheter, men än så länge har vi inte gått från ord till handling.

Liksom inom klimatfrågan kan Sverige visa vägen inom antibiotikaresistens. Vi är ett litet land som kan visa att ansvarsfull användning kan kombineras med en modell som stimulerar företagen att utveckla nya antibiotika för att vinna kriget mot bakterierna, och trygga framtiden för hälso- och sjukvården.