Krönika: "Vågar vi hoppas på en positiv trend med fler kliniska prövningar fortsättningsvis?"

I mars släppte Läkemedelsverket sin årliga statistik för kliniska prövningar 2021. Till skillnad från de senaste fem åren syntes en ökning av antalet inkomna ansökningar för kliniska läkemedelsprövningar jämfört med åren innan. Men vad betyder uppgången? Vågar vi hoppas på att det här är en början på ett trendbrott? undrar Lifs Sofia-Maria Annell som arbetar för fler företagsinitierade kliniska prövningar i en krönika.

Under de två år som jag arbetat med kliniska läkemedelsprövningar har jag sett ett uppenbart ökat intresse och engagemang för området från åtskilliga håll. Nu senast genom att regeringen tillsätter en utredning för att analysera förutsättningarna för kliniska prövningar, identifiera vilka eventuella hinder som finns och föreslå insatser och initiativ för att skapa bättre förutsättningar – med särskilt fokus på de företagsinitierade läkemedelsprövningarna. Ett uppdrag som ska redovisas våren 2023.

Det ökade fokuset är helt rätt sett till alla positiva utfall som prövningarna många gånger ger; en chans för patienter att pröva nya moderna behandlingar, tidig och ny kunskap om kommande behandlingar för hälso- och sjukvården, men också de samhällsekonomiska värden som prövningarna kan bidra till i form av friskare befolkning och nya arbetstillfällen, bara för att nämna några. Och vi är många som, från olika håll och tillsammans, arbetar hårt för att fler svenska patienter ska få möjlighet att delta i en klinisk prövning. Olika initiativ och ansatser görs runt om landet från regering, myndigheter, regioner, patientföreningar, hälso- och sjukvården, industrin och andra. Givetvis vill jag tro att uppgången i Läkemedelsverkets siffror är ett kvitto på jobbet som alla dessa aktörer har lagt ner.

Men, hur mycket vi än hoppas på att vinden har vänt så finns det andra möjliga förklaringar till uppgången som inte behöver betyda att det är en bestående förändring. En förklaring kan till exempel vara att vi precis har kommit ur en långdragen pandemi som satte många käppar i hjulen för prövningar, framför allt under större delen av 2020. Kan ökningen helt enkelt bero på alla de prövningar som då blev försenade eller inställda helt? En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att man skyndat på ansökningar innan det nya europeiska regelverket började gälla – att det finns osäkerheter om vilka förändringar det innebär.

Det senare, den nya EU-förordningen för kliniska prövningar som började tillämpas 31 januari, ändrar som sagt spelplanen för Europa, men exakt hur den kommer påverka prövningarna här i Sverige återstår att se. Förhoppningsvis blir det till en fördel för oss som prövarland, men det kräver att vi kan visa upp oss från vår bästa sida och upprätthålla en god konkurrenskraft. Det svenska Läkemedelsverket ligger topp när det gäller granskningar och bidrar till att jag ser ljust på framtiden och vad den nya förordningen kommer att innebära, även om jag inte kan bortse från att vi har en del arbete kvar för att nå toppen. På vägen behöver vi bland annat plocka bort Sveriges särkrav på distributionen av prövningsläkemedel, se till att vårdpersonalen får mer tid för att ägna sig åt den här typen av forskning, och på en övergripande nivå så behöver vi ett bättre nationellt sammanhållet system som underlättar för akademi och företag när de ska bedriva kliniska forskning i Sverige. Sist men inte minst måste vi också våga skryta, visa upp våra starka sidor och internationellt slagkraftiga forskningsmiljö. För den som är intresserad har Lif sammanställt ytterligare åtgärder som vi ser behövs för att underlätta för kliniska prövningar i en handlingsplan.

För att avsluta i en fortsatt positiv anda tycker jag att vi, oavsett vad som ligger bakom statistiken för 2021, ska vara stolta över det arbete som hela tiden pågår och se optimistiskt på framtiden. Sverige kan och behöver återta en stark position inom kliniska prövningar – för patienternas skull.