Läkarprofessionen har den senaste tiden på ett tydligare sätt gett sig in i debatten om ”nya dyra läkemedel”. Förhoppningsvis innebär det att vi kan få en mer nyanserad diskussion om hur vi ska kunna använda de allt mer effektiva men också mer kostsamma medicinska teknologier som utvecklas.
Alla verkar vara positiva till en starkare svensk Life Science-sektor. Det är ett mantra som har upprepats av makthavare av de flesta politiska kulörer sedan ett par år tillbaka. Nu har den röd-gröna regeringen dessutom tillsatt en ”nationell samordnare” för Life Science. Innebär det att vi nu kommer att få se konkreta åtgärder och aktiviteter för att stärka svensk Life Science?
Den ojämlika vården är på allas läppar och knappast någon ifrågasätter att användningen av nya läkemedel kan förbättras vad gäller snabbhet i införandet och jämlikheten mellan olika patientgrupper.
Sedan den 5 maj 2014 finns en lagerstatusfunktion, gemensam för landets samtliga apotek, som gör det möjligt för kunder, apotek och sjukvårdspersonal att i förväg kontrollera om ett läkemedel finns tillgängligt eller om det måste beställas. Tjänsten är ett resultat av ett samarbete mellan LIF och Sveriges Apoteksförening.
Nya läkemedel mot hepatit C har inneburit något så ovanligt som en botande behandling, men det är framförallt läkemedlens priser som lyfts fram i debatten. Det underliga är att priser och kostnader som ingen reagerade på för några år sedan nu beskrivs som ett stort problem, fast vi nu kan bota nästan alla patienter.
När regeringens vårbudget presenterades igår blev det officiellt att det förslag om kostnadsfria läkemedel till barn som presenterats tidigare kommer att införas vid kommande årsskifte, om regeringens budget går igenom Riksdagen den här gången.
Ojämlikheten i den svenska sjukvården är i förlängningen ett hot mot sjukvårdens legitimitet hos patienter och deras anhöriga, det vill säga hos hela den svenska befolkningen. Regeringen är nu i färd med att tillsätta en Kommission för jämlik hälsa. Det är bra, men ansvaret för en mer jämlik sjukvård ligger inte enbart hos Regeringen utan hos hela Sjukvårdssverige.
I början av det här året firades ett jubileum, som trots att det har en djupt tragisk bakgrund ändå är ett exempel på hur det ledde till ett noggrant och idogt arbete för patienters säkerhet. I januari i år var det nämligen femtio år sedan den första europeiska lagstiftningen om läkemedel.
Svensk sjukvård är idag en effektiv produktionsapparat som till stor del fokuserar på att leverera stora volymer vård och att korta väntetiderna. Den effektivisering som skett under senare år har i sig många fördelar, men den riskerar samtidigt att tränga undan vårdens möjlighet att ta till sig innovationer och ny kunskap.
Det har kommit ytterligare en undersökning som visar på Sveriges problem, både vad det gäller patienternas tillgång till innovativa behandlingar och Life Science-sektorns möjligheter i landet. Det är ingen lustig läsning, men grundfrågan är: Vad i all världen är det som kan få utvecklingen att vända?
Ojämlikhet i sjukvården är en av de senaste årens stora debattfrågor. Det råder stor samsyn om att frågan är viktig och måste hanteras. En speciell delfråga är patienters tillgång till de nyaste läkemedelsbehandlingarna.
Sverige står inför ekonomiska utmaningar som behöver mötas med högkvalificerad arbetskraft, en frisk befolkning och en långsiktigt hållbar samhällsmodell. För att klara utmaningarna måste hälso- och sjukvårdens resultat kontinuerligt förbättras bland annat genom användning av nya läkemedel som minskar sjuklighet och lidande samt möjliggör en aktiv ålderdom och arbete trots kroniska sjukdomar.